Paganus

Kalla

Deras första skiva hette Skogsrock och de har ett budskap. De manar till tanke och att ta vara på den värld vi har. Medvetet och politiskt men helt befriat från pekpinnar och partipolitiskt tjafsande.

De gör en slags svensk musik med anor från den brittiska progressiva 1970-talseran på så vis att det är en musik som präglas av öppenhet, vidsynthet och där folkmusikaliska ingredienser möter rock. Det är lika mycket mystik och natur som betraktelser av dagens moderna samhälles skövlingar av sådant. Det är bra musiker, det är välformulerade texter och det sjungs med dialekt. Johannes Söderqvist är sångare och låtskrivare och hans röst låter mjuk och följsam samtidigt som den i hans mer arga poesi uttrycker ilska, förtvivlan och besvikelse över hur vår planet skövlas.

Trummor, bas och gitarr tillsammans med fiol och mandolin skapar en vital och livfull ljudbild. Det må andas progg men det är framförallt en levande och vital rockmusik med arrangemang och en öppenhet kring hur man kan blanda stilgrepp. En öppenhet och känslighet som gör att det faller sig naturligt att se Paganus som en form av nutida progg.

Låtarna håller intresset vid liv genom snirkliga kreativa musikaliska idéer. Allt från mer lågmälda betraktelser till lite äventyrliga saker som tar ut svängarna.

En skiva som förhoppningsvis smyger sig fram och når ut till en ansenlig mängd lyssnare.

Paganus är sannerligen värd att bli kända även utanför Värmland.

Östran