Paganus

ST-rec 6/3-10
Betyg 4 av 5

Proggen är inte död. Den har bara överskuggats av den oändliga härvan av massproducerad skit och försummats av någon kollektiv åsikt om att den enskildes handling inte räknas. Men när man trodde att man tappat hoppet om mänsklighetens förmåga att agera, dyker Paganus upp och visar att det fortfarande finns eldsjälar som tror på viljan att förändra och drömmen om en bättre morgondag.
I den oändliga vinterkylan tar Kalla med lyssnaren på en virvlande svängom i naturens mytomspunna värld.
Tunga gitarriff blandas upp med stråkar och mandolin och toppas av den ärliga dialektala sången som karaktäriserar fenomenet Paganus.
Även om första låten inleds med orden ”Jag är arg, jag är så jävla arg” och frustration är ett ledord för denna nya skapelse, så är det paketerat med värme och kärlek.
Plattan är något mörkare än debutalbumet Skogsrock, men låtar som ”Spela för mig” och ”Ny Väg” glimtar till, och ger hopp om att det kanske finns en sommar under snön med barfotadans och nakenbad i ett tjärn någonstans i den värmländska urskogen.
Det är kanske inte för alla öron, men för den som gått och längtat efter något äkta eller bara vill ha ett lite gladare hjärta är Kalla en pärla.

- Sofia Jonason Juvel
Rating 4 of 5

The alternative scene is not dead. It has just been overshadowed by this giant tangle of mass-produced crap and neglected by some collective view that the individual’s action does not count. But when you thought you lost hope for humanity’s ability to act, Paganus pop up and show that there are still enthusiasts who believe in the willingness to change and dream about a better tomorrow.
In the endless winter chill “Kalla” convene with the listener on a whirlwind fling in the mythical world of nature.
Heavy guitar riffs mixed up with violin and mandolin, topped by honest dialect singing characterizes the phenomenon Paganus.
Although the first song begins with the words ”I’m angry, I am so damn mad” and frustration is a watchword for this new album, it is still packaged with warmth and love.
The album is slightly darker than the debut “Skogsrock”, but songs like ”Spela for mig” and ”Ny Vag” twinkle, and gives hope that there might be a summer hiding underneath the snow – with bare feet-dancing and skinny dipping in a lake somewhere in the primeval forests of Vermland.
It is perhaps not for all ears, but for those who’ve longed for something real, or just want to be a bit more cheerful in their hearts; “Kalla” is a gem.

- Sofia Jonason Juvel